Midnattspoesi

Han säger att jag har kloka ord

att jag är en sådan han behöver i sitt liv

att jag är en sådan som han kan prata med om allt det där

han inte kan prata med med andra

jag blir lycklig

jag känner mig behövd

jag känner mig uppskattad

vilket jag även vet att jag är

jag säger att jag är tacksam

han säger dem orden likaså

men ändå blir jag rädd

att vara lite mindre älskad

lite mindre behövd

lite mindre uppskattad

än någon annan

för det finns människor

och det kommer alltid finnas dem

(som jag tror) kan ge så mycket mer än mig