En giftfri vardag

En ny örtperiod är igång och jag är förundrad över hur simpelt sådant kan vara som jag förut tänkt så komplicerat. Som att göra sina egna vardagsprodukter exempelvis och att göra dem från grunden. Jag är kreativ och älskar att vara det, men varför har just detta känts så långt ifrån min kunskapsnivå? Det är inte sant att det är svårt, men saker och ting kan tyckas vara det innan en lärt sig.

Egen tandkräm, deo, ansiktsvatten, ansiktsolja och tvål har jag gjort, och jag älskar dem alla. Naturlig, enkelt, kvalitativt och hälsosamt. Tandkrämen är gjord på kokosolja, vitlera, gurkmeja, steviaextrakt, bikarbonat och apelsin- och grönmyntaolja. Deodoranten doftar magiskt av lavendel och innehåller aloevera. Ansiktsvattnet innehåller pilbarksextrakt som har antiinflammatoriska egenskaper och citronverbena som verkar antioxidant, minskar inflammation och är lugnande. Ansiktsoljan gjorde jag anpassad för mig och min hud. Den har en bas på nyponrosfröolja och gurkörtsolja och doftar ljuvligt av mandarin.

Tvålen jag valde att göra innehåll en egengjord färgblandning av rosa lera och krapprot. Den innehåll även tistelolja och den eteriska oljan lavandin och jag dekorerade med rosenknoppar, lavendel och rosépeppar.

Aromaterapi, medicinhistoria och hur att tänka för att leva en så giftfri vardag som möjligt är sådant jag lärt mig om. Ihopkok på åkerfräken samt johannesört är också örter jag använt mig av. Johannesört sägs skingra molnen i ens sinne och är en välkänd ört och naturläkemedel som har antideppresiv verkan och sägs lindra nedstämdhet och sömnbesvär. En ört passande för mig nu i höstmörkret.

Jag delar väldigt gärna med mig av recept och tips om någon vill.

I så fall, låt mig veta!

KRAM 🖤

Örtmedicin & läkeväxter

I och med att sommar övergått till sensommar, och sensommar blivit höst har mycket av det gröna fått orangegulröda varma färger och blomster har börjat tappa liv. Trots att allt känns något mer levande på sommaren, är det något med hösten som ändå är så rikt på liv. Kanske känner jag så för att jag ofta lever upp om höstarna. Jag känner mer frihet för att förväntningar sjunker, när mörker faller kan jag själv börja tända ljus och jag fortsätter eller påbörjar nya studier, och så även i år.

Jag läser både en kurs i hjärnan & medvetandet samt en i svenska läkeväxter. Jag har alltid, alltid känt mig hemma i naturen, det gröna och alltid, alltid har jag känt mig dragen till det läkande jag vet naturen besitter. Som komplement till mina studier i Kinesisk medicin & akupunktur, ger detta en fin möjlighet att från flera håll kunna förstå, förankra och förmedla läkandets alla möjligheter.

Hittills har jag kokat några burkar äppelsalva, gjort blomsterdroppar, avkok och tinktur av ekbark, torkat rosenblad och gjort te på färska egenplockade örter. Även örtvandring och fördjupning i folktro och växttradition har stått på schemat. Det är befriande att förstå att livet vill oss väl, och på så många sätt är till vårt förfogande. Bara vi ser det. Bara vi förstår. Förr när människan levde närmare naturen, föll sig den visdomen mer naturligt. En visdom jag tror är viktig inte glöms bort.

I och med dessa studier även häxprocesserna berörts, en berörande och tragisk historia, men viktig att uppmärksamma och komma ihåg. Särkilt starkt var det när vi satt i kyrkan i Torsåker där kvinnor dömdes och sedan promenaden till häxberget, där kvinnor dömda för häxeri blev halshuggna och brända på bål. Detta är den mest ökända platsen i Sverige när det talas om häxprocesserna. Det var på något vis märkligt, men magiskt att vara där. På samma plats, men i en annan tid. På minnesstenen som där blivit rest, står det:

Kvinnor dog

Män dömde

Tidens tro drabbar människan

Tidens tro drabbar människan. Dessa rader drabbar mig. Det säger något (mycket) om hur vi alltid är färgad av samtidens tankegångar. Det visar även på vikten att våga tänka själv.

Midnattspoesi

Du faller isär i tron att bli hel

Din själ är sårbar som glas

Du hoppas det bara är en fas

Men du tror att det är fel

Du känner dig trasig men är en juvel

Djupare ner i livet du dras

Du glömmer vad som en gång sas

För någon är du den dyraste ägodel

Att dö är inget allternativ

Leva har du än inte hunnit

Du är splittrad och destruktiv

Trots allt du inte övervunnit

Tar du upp kampen för ett värdigt liv

Rädslan för att finnas har försvunnit