Strävan efter balans

Det finns många nivåer av balans; mellan arbete och ledig tid, egentid och finnas till för andra, känslomässig balans alltså en strävan bort ifrån att uppleva de starka känsloyttringarna, eller kanske en balans att hitta mitten av egentligen vilka ytterligheter som helst. Balans i hur mycket en lever från intellektet och hur mycket från sina känslor eller balans i vad en gör.

Jag trivs i ytterligheter men jag vet jag behöver balans. Det har jag nog länge egentligen vetat men på den senaste tiden har det blivit mer och mer viktigt. För mig har det på många sätt handlat om allt eller inget, verkligen varandras motsatser, och inte riktigt någon balans. Antingen äter jag en hel chokladkaka eller så äter jag inget av den alls. Antingen vill jag vara uppiffad och stå i centrum eller vill jag ha pyjamas hela dagen och att ingen ska vila sina ögon på mig. Antingen dricker alldeles för många kaffekoppar eller bestämmer mig för att nog sluta helt. Antingen yogar jag flera timmar om dagen eller inget alls på flera veckor. (Och på tal om yoga, av de två yogaresorna jag varit på bodde jag ena gången på det lyxigaste av lyxigaste hotellet varav andra gången i en liten bungalow på stranden. Det om något var ytterligheter, men otroligt fantastiskt båda delarna) Antingen har jag så mycket ångest att jag inte kan andas eller så är livet det vackraste jag vet. Typ så. Jag funderar ibland på om balans är att hålla sig i mitten (där allt är lagom typ), eller är det just att aldrig riktigt vara där, utan att liksom att sväva mellan ytterligheter? Kanske beror det på.

Rachel Brathen har skrivit att balans är nyckeln i allt vi gör. Dansa hela natten och praktisera yoga dagen efter. Drick vin men glöm inte den gröna juicen. Ät choklad när hjärtat vill och en sallad när kroppen behöver det. Gå i klackar på lördag och barfota på söndag. Shoppa loss i ett köpcentrum och meditera i sovrummet. Lev högt och lågt. Var i rörelse och var still. Omfamna alla sidor av dig och va helt sig själv. Var modig, högljudd och framfusig och låt det komplettera din förmåga att hotta tystnad, tålamod, ödmjukhet, stillhet och frid. Sträva efter balans. Gör dina egna regler och låt ingen säga till dig hur du ska leva, enligt deras. (min översättning)

Ett liv, ett mående, en känsla, vädret eller vad som helst som var bestående, som alltid var densamma skulle jag inte säga var balans, och jag tror inte heller att något sådant riktigt finns. Allt i livet är föränderligt. Sommaren ersätts av hösten, natten blir alltid en ny dag och träden blommar varje år alltid ut på nytt. Finns mörker finns ljus, finns lycka finns sorg och finns lätthet finns även motstånd. Allt har en motsats och det ena kan inte finnas utan det andra. Kanske gör föränderligheten att livet är blir i balans, oavsett om vi i stunden tycker om det eller inte.

Likande en vågskål är balans när båda vågskålar innehåller samma vikt. Men storleken på vad som är i skålarna kan ju variera, ett gram bly är ju mycket mycket mindre i storlek än ett gram bomull, trots att det är samma vikt. Kanske går det att översätta till livet; jobbiga känslor eller svåra stunder känns mycket tyngre än vad samma mängd lycka känns härligt, så är det i alla fall för mig. Alltså, det jobbiga kan liknas med blybiten och det krävs då en större mängd av det som känns positivt för att det ska kännas balanserat och för att inte blybiten ska väga tyngst.

Balans tror jag uppstår (bland annat) när vi följer hjärtat men har hjärnan och vårt förnuftiga jag med oss. I hjärtat tror jag att vi vet vad vi egentligen mår bra av och behöver men ibland kan det behöva vägledas av vår hjärnas sätt att tänka, dra logiska slutsatser och förstå sammanhang, handlingar och kosekvenser. Alla, även hjärtat, kan behöva någon att fråga om råd. Och vårt logiska jag kan behöva hjälp att känna tillit, kunna släppa på kontrollen och go with the flow. Jag går en gång i månaden till en jättegullig kvinna som ska hjälpa mig att bli min bästa version av mig själv, och hon sa nyligen att jag lever för mycket i mina känslor och att jag behöver låta min rationella sida få ta lite mer plats, och där är ytterligare en definition av balans jag strävar efter att hitta.

I tisdagskväll kom Frida till mig, och under tiden av 12 timmar skulle jag på olika skilda vis, liknande dem i Rachels text nosa på och på djupet förstå vad balans handlar om för mig. Vi satt i min obäddade säng med ett öppet fönster som vi lät vara öppet hela natten, åt choklad, drack vin, pratade konstant och snackade om allt. Vi skrattade och köade nostalgiska låtar som vi antingen spelade tyst i bakgrunden eller höjde på högsta volym. Vi somnade och vaknade några timmar senare när dagen var ny. Och nyvakna var även vi när klockan ringde klockan 4.

En from av balans är att göra både det hjärtat vill….

På onsdagsmorgon gick jag upp på berget, ett av mina favoritställen. Tog med mig min yogamatta, högtalare och frukost, och såklart följde Donna med! På toppen av Övik med utsikt över staden mediterade, yogade och dansade jag ensam på berget. Mestadels av timmarna där var jag helt tyst för att under några låtar sjunga allt vad jag kunde. Jag åt rostade nötter och drack dubbla smootihies, för att jag inte kunde bestämma mig för en.

… och det kroppen och själen behöver