Min yogaresa till Indien, yogans ursprungliga land

Kanske måste vi till ursprunget av det vi vill fördjupa oss i för att verkligen förstå helheten, eller själva kärnan i vad vi vill åt. Jag vill åt varje liten del av mig för att förstå varför jag funkar, tänker och känner som jag gör för att sedan kunna påverka det som påverkar mig; För att i sin tur kunna göra mig fri från det som hindrar mig från att må bra, känna mig levande eller från att vara jag. Jag vill även fördjupa mig i yogan, just för att det är ett sätt att fördjupa mig i mig. Att åka till yogans ursprungliga land kändes därför så himla rätt!

Det är något med Indien som alltid har lockat mig, och yoga har så länge jag kan minnas legat mig varmt om hjärtat. Den här veckan som varit har jag sammanflätat de båda.

Efter en lång resa på nästan ett dygn, landade jag och min fina vän på flygplatsen i Goa. Vi lämnade ett kallt Sverige och såg fram emot en vecka av värme, en vecka som skulle ge oss många yogatimmar, nya insikter, skratt, tårar, djupa samtal, nya möten och fina minnen. Och så otroligt mycket mer ♥

Dagarna började med att vi drack morgon-te i soluppgången och vi skulle vara tysta varje förmiddag fram till lunch. Det var inte så svårt som jag först trodde att det skulle vara, jag insåg att det var väldigt nyttigt och behövligt. Jag har väldigt många ytterligheter, vilket kanske är en anlednning att jag har så svart att vara i balans, eller rättare sagt, svårt att stanna i det. Jag älskar att prata och har ofta många frågor, men jag gillar även tystad, tid att tänka och bara vara med mig själv. När jag för något år sedan insåg att den enda jag alltid kommer ha i mitt liv är mig själv, ville jag att den relationen också skulle bli den viktigaste och finaste; en relation fylld av kärlek, förståelse, vänlighet och respekt, precis som en meningsfull relation, oavsett vem den är med, för mig ska vara. Därför har egentid, särskilt i tystnad, i meditation blivit en viktig del av mitt liv, för mig, för då och endast då kan jag låta egot skrika lite tystare och själen viska något högre och jag känner i mig vad som är viktigt, vad jag behöver och jag kan låta tankarna flöda i ett lugnare tempo och bara vara här och nu, i det enda ögonblick där livet pågår.

“Of all the people you will know in a lifetime, you are the only one you will never leave or lose. To the question of your life, You are the only answer. To the problems of your life, You are the only solution.”  ―  Jo Coudert

Vi yogade fem timmar om dagen och vi skrev i våra dagböcker som vi hade fått. Varje dag fick vi en fråga som vi skulle fundera över och jag ska dela med mig av vilka och några meningar av vad jag skrev:

vad har jag för relation till min kropp? Min relation till min kropp har varit väldigt dålig, det är lätt att alla mina tankar, om ibland blir för tunga för mig att hantera, tar uppmärksamheten från nuet och min kropp (liksom svävar iväg och endast tänker mörka tankar) och det är ofta då jag blir blir ledsen, får ångest eller gör dåliga val mot mig själv ….  Jag behöver slappna av i axlarna (känns ibland som jag bär hela världen på dem) & i hjärtat (känner SÅ mycket). Kanske kommer ett lungt sinne av en lugn kropp? Kanske är det därför jag min kropp ofta känns rastlös, för en rastlös kropp kommer från ett oroligt sinne? Jag insåg att JAG är både min kropp och själ, inte bara det ena

Vad är min historia? Först och främst vill jag säga att den är lång, 20 år lång och kan såklart inte sammanfattas i några få meningar.. Men några meningar som kom upp angående den frågan var ungefär såhär: Min uppväxt och omgivning har varit bra och stabil, men jag själv har varit den som svajat. När något varit jobbigt har jag på olika vis tagit ut det på mig själv, för jag har inte haft stabiliteten inuti. Jag vill hitta den inre tryggheten och stadigheten i mig själv så att jag kan stå stadigt när omgivningen svajar, och inte tvärt om.

När dagens fråga handlade om mitt drömliv skrev jag helt enkelt ner några drömmar, men framför allt vilka känslor jag vill känna och vad som får mig att känna dem. Känslorna som jag skrev ner var lycka, tacksamhet, kärlek, frihet, ett inre lugn, trygghet, tillfredställande/njutning och mening; vad som får mig att känna dem ska jag skriva mer om någon annan gång.

Vilka mål har jag för i år, mål som för mig närmare mitt drömliv? De fyra punkterna jag kom fram till var att fortsätta med en bra morgonrutin, planer in tid för att skriva, tro på mig själv och lita på att jag är älskad.

Hur visar jag kärlek till mig själv? Av fem punkter var tre av dem att följa mitt hjärta, tänka bra saker om mig själv och att acceptera och tillåta mig att känna. För mig är det viktigt att vara snäll och visa kärlek och omtanke till andra och jag insåg att hur jag stundtals är mot mig själv eller sådant jag gör ALDRIG är något jag skulle göra mot andra, så VARFÖR gör jag då så mot mig? Den tanken gav en tydlig bild hur jag sett eller ibland ser mig själv och jag insåg att det var dags att sluta hata och istället överösa den med kärlek.

Vad tar jag med mig härifrån? Jag tar med mig otroligt mycket värme, insiker och tacksamhet hem. Jag tar med mig att tystnad kan vara fint, skönt och behövligt för att kunna se bakom allt ytligt, alla lager eller lögner som vi annars klär i ord. Jag har än en gång förstått vikten av att göra sig en egen bild av människor och inte dömer någon på förhand av vad andra har sagt eller egna fördomar. Människor som gör det bästa med det de har inspiterar mig. Jag ska alltid vara tacksam för min kropp och inte ta den för given, det är aldrig min kropp som är fel, endast mina tankar om den. Jag tar med mig att lyckan inte ska vara beroende av andra människor eller ligga i yttre omständigheter, utan jag ska hitta den innuti mig själv, för då kommer jag bära den med mig förhoppningsvis de allra flesta steg jag tar. (Och JA allt detta är mycket lättare sagt än gjort, men att komma till insikt om något är första steget till förändring)

En kväll lät vi elden från brasan på stranden ta med sig de saker vi var redo att släppa. Vi gick gemensamt in i 40 timmar av tystnad och vi delade med oss av det som tyngde våra hjärtan till varandra, till människor som vi inte känt sedan tidigare. När vi vågar öppna våra hjärtan och visa vilka vi är och även de tyngder vi bär på, kommer vi inse att vi människor är så mycket mer lika än vad vi tror. Alla kämpar med något. Under veckan fick vi även vilda delfiner i gryningen och vi blickade upp mot stjärnhimlen när vi drack vårt kvälls-te och spanade in karlavagen som till skillnad från Sverige här var upp-och-ned. Vi åt ayurvedisk mat och blev uppassade av så fina människor. Varje kväll somnade vi till havets vågor och varje morgon vaknade vi likaså.