När ord gör avtryck

Vi möttes i hissen, och gick tillsammans på sträckan jag så många gånger gått men ändå inte har en uppfattning om hur lång den är. På parkeringen hoppade hon in i sin bil och jag fortsatte gå.

”Ta hand om dig” var det sista hon sa innan vi båda, i olika takt och på olika sätt tog oss ned mot stan.

Hennes ord träffade rakt i mitt hjärta och jag bar dem nära mig under hela promenaden till mitt jobb. Bar dem nära mig under hela dagen. En tjej, en ung kvinna som jag mött några gånger men aldrig riktigt träffat önskade att jag skulle ta hand om mig. Som om hon visste att det är vad jag i stunden verkligen försöker göra och som jag den senaste tiden inte riktigt gjort. Jag förundras över vad några simpla ord kan göra avtryck.

Några timmar senare mötte jag en annan tjej, en ung kvinna i kassan. Vi hade aldrig mötts förut. Jag möter många människor när jag jobbar men hon kommer jag så länge att minnas.

”You made my day” sa hon och log, och jag som bara hade varit mig själv. Att jag kan göra någon annans dag, genom att vara mig, Åh! finns det något vackrare än det?

Vad vi än gör och vad vi än säger så gör vi avtryck och lämnar något efter oss. På något sätt. Vi skapar och lämnar minnen av sådant vi sagt och hur vi betett oss. Vad vi gör och säger kan väcka känslor hos andra och eftersom vi kan det, har vi någonstans en möjlighet att välja hur vi vill att andra ska känna, och ett ansvar för vad som lämnar vår mun, eller en handling som kan lämna avtryck i någons liv.

Ord är så otroligt kraftfulla och kan förändra någons liv, (som när jag fick höra att jagär det viktigaste i någons liv)

Men ord kan förstöra ett likaså (som tur är har jag inget minne av något sådant för mig)

Ord kan höja oss (jag tänker på alla otaliga komplimanger jag fått, men som jag inser nu att jag kanske inte varit allt för duktig att ta till mig av)

Ord kan göra ont (som när jag blev kallad ”en hora som bara vill ha uppmärksamhet” av en kille som jag aldrig tidigare sett och som inte kände mig) Vissa saker glömmer man inte, även om det inte längre känns; precis så är det för mig med orden som den killen sa. Jag vet att hans ord inte innehål någon som helst sanning, men fortfarande hör jag dem ibland i mitt huvud och tänker att någon faktiskt trodde så om mig.

Ord kan skapa vackra saker eller ge bestående ärr, (trots ord som ”förlåt” är det inte alla sår som läker)

 Avslutningsvis delar jag med mig av en liten dikt som jag skrev någon gång i vintras.

jag skriver

jag suddar

och jag inser varför skrivandet är så vackert

och till något som jag dras

för även om skrivandet handlar om livet

är skillnaden där emellan

att i livet går inget som man gjort (eller sagt) någonsin att radera

att sudda

eller ta tillbaks

jag skriver

jag skapar

Och jag inser varför det är viktigt att tala från hjärtat

Och säga`jag älskar dig´till dem man tycker om

och `förlåt` till dem man sårat

För om nu sagda ord inte går att radera

sudda

eller ta tillbaks

kommer även de kärleksfulla

finnas kvar för alltid