- 2 juli 2018
- 2 min läsning
Ju mer jag jobbar desto mer inser jag vad de små guldkornen i vardagen gör att jag trots heltid, ändå får känna och hinner känna att sommaren är här. Även om jag alltid försöker har jag den senaste veckan verkligen velat ta tillvara på dagarna fullt ut.
När jag slutade i onsdags gick jag från Apoteket till paradisets spa. Jag simmade några längder, solade i utomhuspolen och läste ut min bok i en av deras stora sackosäckar. Avslutade kvällen på berget med ett yogapass i solnedgången. Och likadant började jag torsdagen dagen efter, vilket senare följdes av en springur, ett kvällsdopp i regnet och bastu med Ida för att avsluta kvällen med te med Ellen och Mathilda. I fredags var jag också på berget, badade också i sjön och var också ute och sprang.

Utsikt över Lomsjön och ängarna efter ett kvällsdopp en bit därifrån

På Åsbergets topp med min älskade Donna efter ett yogapass bland regndroppar innan solen lite tittade fram
När jag är van att vara i farten, har jag svår att ta det lugnt när jag väl har tiden fri, blir liksom rastlös och har lite svårt att bara vara samtidigt som jag vill ta tillvara på all ledig tid och inte känna att tiden rinnner mellan mina fingrar. Tiden känns så dyrbar när det finns så mycket man vill göra. När jag väl har tid att känna efter (som när jag är ledig, har lite att göra eller bara är med mig själv) kommer ofta det jag inte har haft tid att känna eller kanske inte riktigt velat, som om kroppen skjuter upp det tills den får utrymme och jag ger den tid. I ett tidigare inlägg skrev jag om balans och jag vet att jag behöver en balans mellan att vara påväg framåt med många bollar i luften och att vara helt i nuet och kunna vara still.

Harmoni
I lördags var jag i Sundsvall och återigen på spa, i söndags var jag på en introduktionskurs inom akupunktur, kvällsbadade i solen, körde bil i djupa tankar och djupa samtal, måndagen spenderades i skogen, på stranden och på berget långt över midnatt och nu sitter jag här, det är tisdagkväll, jag dricker te, och det är början på en elva-dagars jobbvecka. Jag trivs på mitt jobb så det kommer gå bra men jag behöver bara ta mig tid att mitt i allt som hela tiden händer, även hitta motsatsen; hitta ett lugn, för att orka.

Från en annan del av Åsberget där jag och Mathilda helt omedvetet valde liknande klänningar och liknande yogamattor. Det sägs ju att man liknar dem man står nära och ofta är med

Himlen som såg ut att stå i lågor när solen var påväg ner klockan 23

♥ ♥ ♥

Kanske är det så att vi inte bör ge upp vad vi vill allra mest för vad vi vill nu, och tänker jag så känns gör det inget att jobbet tar upp allra allra största delen av mina dagar den här sommaren, för det är pusselbitarna som kommer leda till en av mina största drömmar. Men en del av mig vill lyssna till vad jag här och NU vill, men det är väl också en balans mellan att leva i nuet och planera för framtiden och livet som ligger framför våra fötter.




