Jag lever nu min dröm

Känslan är helt magisk. Dagen, drömmen som så längre legat så långt fram i tiden är äntligen här. Solen välkomnade mig med sina strålar och nästan så fort jag landade kände jag hur hela jag sken upp, jag kunde knappt förstå att jag äntligen är här. Av det lilla jag hittills sett är Aruba helt fantastiskt, helt magiskt. Jag möttes även av så vänliga och tillmötesgående människor och det är så vackert. Jag känner mig så välkommen och som en del av mig redan känner sig hemma.

Jag fick skjuts av en man från flygplatsen till hotellet och han körde genom kaktusfält och palmer alldeles intill en av världens topp 10 finaste stränder. Vi pratade om livet här, om yoga och han sa att yoga för han är likamed lycka. Han sa att jag kommer vara lycklig här och jag känner det i varje liten del som är jag. På hotellet sa receptionisten att han såg lyckan i mitt ansiktet, jag känner den i hela min kropp.

Med bara en enkelbiljett bokad vet jag inte hur länge jag blir borta och på sätt och vis vet jag vad som väntar men samtidigt har jag ingen aning. Men när jag sätter mina fötter på svensk mark igen är jag en certifierade yogalärare, rik på nya erfarenheter och med många människor i mitt hjärta som gjort avtryck.

Trots att jag var vaken ett dygn var jag inte särskilt trött, kände snarare mig hög på livet, av förväntningar och av glädje att jag är här. Jag köpte ett pärlarmband som jag efter att jag mediterat på stranden i fullmånens sken satte på min handled. Som ett minne, för att minnas. Jag lever nu min dröm, och den har bara börjat!

Solsken i en kopp

Jag börjar mina mornar med att dricka två eller tre stora glas vatten och eftersom jag sällan är hungrig precis när jag vaknat men ofta är lite kall börjar jag helst med att vakna till med en kopp varmt citronvatten, ingefärste eller min underbart höstiga gulddryck, som jag gör såhär:

Jag börjar med två eller tre kardemummakapslar vars kärnor jag mortlar. Denna kardemumma köpte jag på en marknad i Indien. Kardemumman har många bra egenskaper, bland annat att den värmer kroppen och är lugnande. Den är milt centralstimulerande, bakteriedödande och lugnar en orolig mage, stimulerar aptiten och ger bättre andedräkt. Jag häller över pulvret av det mortlade kärnorna i en liten skål och tillsätter ingefära, nejlikor, gurkmeja, saffran och kanel.

Även dessa kryddor är fulla med fantastiska egenskaper:

Ingefära är lugnande, smärtstillande, antiinflammatorisk, bra mot illamående, skyddar hjärtat, stimulerar cirkulationen och stärker immunförsvaret.

Kryddnejlika är smärtstillande, inflammationshämmande, kramplösande allergihämmande och den dämpar oro och nervositet.

Gurkmeja minskar smärta och inflammationer, har antioxidadiva egenskaper, skyddar levern och hjärnan och sägs kunna förebygga depressioner.

Saffran renar blodet och stimulerar leverns avgiftande verkan. Den är bra vid infektioner, vid olika matsmältningsbesvär, är lusthöjande, kan muntra upp sinnet och ge känslan av större psykisk balans. Inom ayurveda används saffran mot depression. Saffran kan också vara till hjälp för kvinnor som lider av smärtsamma menstruationer. 

Kanel är värmande, förbättrar cirkulationen, bekämpar bakterier och svamp, sänker blodsockernivån, är antiinflamatorisk, är full av antioxidanter och minskar nedbrytande sjukdomar.

Jag värmer på mjölk i en kastrull, och jag använder mjölk antingen gjord på kokos, havre, mandel eller soja. När mjölken är vara rör jag ner kryddblandningen. Jag tar en sked honung i en mysig kopp och häller över den varma drycken och blandar tills honungen har smält. Honung är inte bara ett naturligt sötningsmedel utan har även denna fina hälsoegenskaper. Honung höjer den fysiska prestationsförmågan och betraktas som ett allmänt uppiggande medel. Jag använder honung från en gård i trakten.

Denna dryck är som en solsken i en kopp, värmande, vacker och helt fantastisk.

Separationsångest

Jag funderar ofta på vad i det fina livet, i den ibland hemska världen som triggar den så starka känsla som nästan tar andan ifrån mig. Jag kommer fram till att det är mycket. Ibland känner jag mig så skör, som om varje tanke som slår mig kan få mig att ramla, och ibland känner jag mig så stark att jag vågar tro att jag klarar allt som jag behöver klara. Ibland känns det som jag bär hela världens ansvar och sorger på mina axlar och ibland består min värld bara av mig.

Jag gillar att bryta ner saker i mindre delar för att lättare förstå dem, jag har gjort det med mig själv och jag tänker att jag under den här bussresan ska göra det med känslan som fick mina tårar att rinna när jag steg på. Separationsångest. Separation och ångest. Jag börjar med det första.

Jag har alltid haft svårt att säga hejdå, både till människor jag inte kommer se på ett tag eller till platser som jag lämnar. Jag har svårt att säga hejdå till något som betyder mycket för mig och jag saknar väldigt starkt och väldigt lätt. Det blir lätt avtryck i något som är mjukt, kanske är det även så med människor.

Det är precis en vecka tills jag åker men jag kramade Oscar hejdå idag. Ett hejdå blir så tydligt och extra starkt när man åker iväg och vet att det är länge tills man ses. Att fysiskt släppa taget om det man alltid vill ha nära och att gå ifrån en trygg famn för att för en stund kasta sig ut mot en dröm för att hoppas att vingarna ska bära krävs mod, styrka och tillit men kommer samtidigt också kanske vara det bästa jag gjort.

Saknad är en känsla av något eller någons frånvaro som skapar ett tomrum vi inte riktigt kan fylla med något annat. Allt och alla jag har i mitt liv fyller mig på olika vis, alla har betydelse och ingen ersätter riktigt någon annan.

Jag vet inte helt säkert vad som väntar mig, men innan jag välkomnar det tar jag för någon månad farväl av det och dem jag har här. Separationsångest – JA, men hur ska vi någonsin kunna utvecklas, se nya saker och nå nya höjder om vi inte kan välkomna nya saker och för korta eller långa stunder våga lämna vår trygga plats, säga hejdå och våga omfamna saknaden som kommer med det.

Jag lyfter blicken och ser att bussen snart är framme där jag ska gå av. Mina tårar har torkat och det känns inte längre lika jobbigt. Jag har några till hejdå jag behöver säga innan jag åker, men innan det och först av allt ska jag kliva av bussen med ett litet leende. Jag inser att ångesten som kommer med att säga hejdå är för att orden är till någon som betyder mycket för mig, och att jag har dem, som betyder mycket, i mitt liv gör att jag känner mig rik.