Midnattspoesi

Han säger att jag har kloka ord

att jag är en sådan han behöver i sitt liv

att jag är en sådan som han kan prata med om allt det där

han inte kan prata med med andra

jag blir lycklig

jag känner mig behövd

jag känner mig uppskattad

vilket jag även vet att jag är

jag säger att jag är tacksam

han säger dem orden likaså

men ändå blir jag rädd

att vara lite mindre älskad

lite mindre behövd

lite mindre uppskattad

än någon annan

för det finns människor

och det kommer alltid finnas dem

(som jag tror) kan ge så mycket mer än mig

Barndomsminnen väcks till liv

Bilen rullar upp för den lilla grusbacken och det röda huset med vita knutar blir synligt. Så fort bilen stannar skyndar jag mig ut, som jag har längtat efter att gå barfota i gräset och som jag har saknat detta ställe. Ju starkare känslomässig reaktion man har till något, bra som dåligt, desto starkare blir minnet av det för oss. Så fort jag satte mina nakna fötter på gården, såg synen av det ställe som alltid har varit som ett andra hem, hörde ekot som alltid kommit tillbaka när man ropat eller skrattat högt och kände lukten av landet och den husets alldeles speciella doft, var det som om jag med alla mina sinnen blixtsnabbt drogs tillbaka i tiden, eller om minnen från en tid som varit sprang ikapp mig i tiden som nu är. Känslorna blev så starka, av glädje för att ha och ha haft ett sånt här ställe, av lycka för all lycka jag här har känt; av vemod att allt kändes så tomt och av nostalgi för att en del av mig så längtar tillbaka till platsen där jag var men när tiden var helt en annan.

Det var så behövligt att under några timmar få komma bort från stan, under dessa timmar kändes allt så enkelt, så kravlöst. Jag älskar lägenheten jag bor i med utsikt över staden, våningen högst upp som får mig att varje morgon känna att jag vaknar i höjd med himlen. Men det var så behövligt att få komma till landet, se grönska åt vilket håll jag vände mig och vart jag än gick känna gräs, stenar eller klippor under mina fötter. Donna äskade det med och jag tror vi båda njöt av känslan av frihet och lugn som här känns så naturlig, lika naturlig som en stad kan kännas stressad och fylld av måsten.

Ursprungligen byggdes huset 1924 men min mammas morfar byggde ut det till huset som det är idag. Ett hus som bär på så mycket historia, bevarar så många minnen och har levt vidare genom många generationer. Jag hoppas detta en dag blir mitt ♥

Tittar ut genom fönstret från sovrummet där jag i alla somrar har sovit, ut över gården där jag under hela min uppväxt har lekt

En regnig söndag med en dörr på glänt

Jag sitter nu hemma hos Oscar, balkongdörren står på glänt och både åskknallar och regnsmatter hörs utifrån. Efterlängtade regn! Den här sommaren som varit både den finaste och varmaste på länge har även varit en sommar då jag faktiskt längtat efter himlens svalkande, renande droppar. Klyschigt men sant så är det ju faktiskt frånvaron av något som gör att vi längtar efter det och det är på gråa dagar vi inser hur mycket vi uppskattar de färgglada och ljusa. I alla fall jag.

På de lediga dagar som jag nu har haft har jag åkt nattbuss genom ett vackert Höga-kusten och påbörjat en novell om avsked. Jag har gosat massor med en liten Dobberman-valp och busat med en stor, som jag minns som igår var lika liten. Jag inser vad fort vissa saker sker (som hur små saker snabbt kan växa) men samtidigt hur lång tid vissa saker tar. (Som att vänta på någon man älskar att komma hem eller acceptansen av att säga hejdå till något man inte vill lämna)

Jag och Oscar har varit ute och ätit lunch, badat i solnedgången, åkt båt i kanalen och suttit på en filt på en strand med utsikt över horisonten och fullmånen mitt i natten. Har verkligen försökt ta tillvara på mina lediga dagar, som precis med soliga dagar eller även regnet för mig, uppskattas extra mycket när de under en tid lyst med sin frånvaro.

Jag har också börjat läsa om boken Närmare något med Simon Krohn, som handlar om filosofin bakom yoga. Så himla himla bra, djup, intressant och tankeväckande på många sätt ♥ Jag läste den sist när jag var i Indien och kände att den är alldeles för bra för att bara läsa en gång och att det är mycket jag ville påminna mig om som är kunskap jag sedan sist glömt bort. Vi tar till oss och förstår det vi är redo för, så en och samma bok kan ge nya tankar och mer kunskap ju fler gånger man läser den. Och på de två första kapitlen jag nu läst märker jag just att jag minns texten i stora drag sen sist men att det är nya detaljer som jag den här gången tar till mig på ett annat sätt.

Balkongdörren står fortfarande på glänt men det har slutat regna och även om solen lyser med sin frånvaro kommer ljus ändå in. Jag avslutar det här med att önska du som läser en fin kväll oavsett vem du är, vart du är och vare sig om livet för dig strålar eller gråter. Kom ihåg att det regnar inte för alltid och gråa nyanser får färgerna att synas. Och så länge vi inte stänger dörren mot världen utanför har ljuset alltid någonstans att komma in. Ta hand om dig♥